Bra skäl, och ett felaktigt
Det är praktiskt att konvertera AAC till FLAC när din musikserver, bilstereo eller spelare bara stöder FLAC, när ett bibliotek ska använda ett enda format genomgående, eller när du tänker redigera en fil flera gånger. Varje omgång redigering och sparning i ett förlustbehäftat format orsakar nya kvalitetsförluster, medan FLAC kan sparas om och om igen helt utan extra förlust.
Det felaktiga skälet är bättre ljud. FLAC är förlustfritt, men kan bara bevara det som finns i AAC-filen. Detaljerna som AAC-kodaren tog bort är borta för alltid, och FLAC kan inte återskapa dem. Resultatet låter precis likadant som AAC-filen, varken bättre eller sämre.
Så stor blir filen
| Format | Storlek per minut (stereo) |
|---|---|
| AAC, 128 kbps | ca 0,96 MB |
| AAC, 256 kbps | ca 1,9 MB |
| FLAC från den AAC-filen | ca 4 till 7 MB |
| WAV, 16 bitar | ca 10,6 MB |
FLAC är ungefär hälften så stor som WAV, men flera gånger större än AAC. Om utrymmet är viktigt och du inte behöver redigera är det smartare att behålla AAC-filen (eller paketera den i M4A).
Inställningar och metadata
Använd 16 bitar. En FLAC-fil med 24 bitar från en AAC-källa innehåller inga extra detaljer, bara extra byte. Låt samplingsfrekvensen vara som den är, ofta 44,1 eller 48 kHz. Rå AAC saknar helt taggar, så FLAC-filen börjar tom. En fördel med FLAC är att du nu kan lägga till kompletta taggar och omslagsbild i valfritt taggprogram, vilket rå AAC aldrig tillät.
Så avslöjar du ursprunget senare
En FLAC-fil som skapats från AAC kan kännas igen i en spektrumvy: förlustbehäftade kodare kapar oftast frekvenser över ungefär 16 till 20 kHz, och den gränsen syns fortfarande. Om du delar sådana filer, ange ärligt att de är konverterade från AAC så att ingen tror att de kommer från en äkta förlustfri källa. Du kan se gränsen själv med spektrumanalysatorn. Har du en riktig förlustfri original, till exempel en WAV-inspelning, konverterar du den i stället med WAV till FLAC.